om man blev rädd...
idag när jag skulle gå till idrotten så hade hanna, linn och de andra redan gått så jag fick gå själv dit. när jag ska svänga ner i skogen så går det en gubbe åt det andra hållet en bit bort. jag kollar snabbt ner i mobilen för att se vad klockan är och när jag tittar upp är han borta. jag undrar då vart han tog vägen och ser mig omkring. 3 meter ifrån mig står han med en blå luva över sig, tittar in i ett träd och sparkar på det. jag förstår då att det är något som inte står rätt till med honom och försöker åter igen ringa till hanna och linn. när inte de svarar så ringer jag till andra men ingen svarar. jag vänder då upp mot husen igen och går tillbaka till skolan.
jag ville inte ta risken att passera honom själv eftersom jag kände mig ganska säker på att han skulle följa efter mig sen och jag hade ingen att prata med i telefon. men det ända posetiva med det var att jag på skolan fick redovisa engelskan vilket jag inte kunde ha gjort om jag hade gått på idrotten. nu måste jag bara förklara för vår idrottslärare varför jag inte kom, om han nu kommer att tro mig.
jag ville inte ta risken att passera honom själv eftersom jag kände mig ganska säker på att han skulle följa efter mig sen och jag hade ingen att prata med i telefon. men det ända posetiva med det var att jag på skolan fick redovisa engelskan vilket jag inte kunde ha gjort om jag hade gått på idrotten. nu måste jag bara förklara för vår idrottslärare varför jag inte kom, om han nu kommer att tro mig.
Kommentarer
Postat av: Ämah
Men usch! :o
Postat av: julia
oj :O men det var bra att du gick tillbaka till skolan, för man vet ju aldrig med gubbar... haha <3
Trackback